En omväg

P1040606 image

Äntligen är 2016 här! Det känns så skönt att få lämna 2015 bakom mig. År 2015 var året då jag fick en dödlig sjukdom, då jag tvingades raka av mig allt mitt hår och genomlida en 7 månader lång behandling. Det var året då jag tvingades operera bort mitt ena bröst och då jag lärde mig att livet inte varar för evigt.

Många lärdomar har jag fått under resans gång. En av dem är att jag numera uppskattar den tråkiga vardagen på ett helt annat sätt. En annan lärdom är insikten om att jag inte har någon tid att spilla. Livet måste ”maxas”, så att jag hinner få ut så mycket av det som möjligt. Kvalitet före kvantitet, om min väg inte leder hela vägen fram till pensionsåldern.

Stackars dig, vilket jävla år, va”, säger de flesta som träffar mig. Jo, det är faktiskt lite synd om mig. Det finns delar av det gångna året som jag gärna hade klarat mig utan. Men faktum är att det även finns delar av det gångna året som jag inte skulle velat vara utan. Det här året har också varit vackert på något sjukt sätt. Jag minns kampen och den starka livskraften som brände som en eld inne i bröstet. Jag minns alla promenader i naturen, de vackra årstidsväxlingarna och all tid för reflektion. För första gången i mitt liv fick jag tid för mig själv. Tid att hitta mig själv, förstå vem jag är och vad jag gillar att göra. Jag upplevde ett fantastiskt stöd från omgivningen och träffade nya människor som jag annars aldrig skulle ha träffat.

Mitt minne har alltid varit selektivt och kanske minns jag det här året som bättre än det verkligen var. Kanske var det gångna året för jobbigt för att verkligen minnas alla detaljer. Men jag är övertygad om att jag inte skulle velat vara utan det här året, förutsatt att jag lyckas överleva den här sjukdomen.

Mitt livsöde kommer att avgöras inom de kommande 3-5 åren. En nackdel med trippelnegativ bröstcancer är att återfallsrisken är hög – en fördel är att den i stort sett är obefintlig efter 5 års tid (och redan efter 3 år börjar återfallsrisken att minska). I julklapp gav jag mig själv en vacker röd inbunden femårsdagbok. Varje dag under de kommande åren ska jag skriva några rader i den. För jag måste verkligen få klara mig – allt annat är otänkbart.

För en vecka sedan för ett år sedan hade jag precis anlitat en personlig tränare. Målet var att en gång för alla ta tag i de sista graviditetskilona och få känna mig fin igen. Jag har nu anlitat en ny personlig tränare och på bara några månader gått ner hela 6 kg. Målet om att se ut som innan graviditeten är redan uppnått – nu siktar vi högre! Jag vill bli starkare och snabbare än någonsin!

Igår för ett år sedan satt jag och min kompis Lisa på en uteservering (!) och planerade en resa till Nice. Nu är planerna igång igen! Förhoppningvis åker vi i maj eller juni. Jag längtar efter att äta en god frukost på en solig terass, vandra längs strandpromenaden Promenade des Anglais och dricka vin på någon solig uteservering.

Imorgon för ett år sedan åkte jag och Tobias till Högbo brukshotell för att vila upp oss efter julhelgen. Vi drömde om den lägenhet vi precis hade tecknat oss på; en nyproducerad lägenhet på Kungsholmen. I dagarna åker jag och Tobias till Södertuna slott och upplever en ny weekend. Vi ska äta gott, bada vedeldad badtunna, relaxa och ha en riktig ”kick off” inför det kommande året. De drömmar vi hade om vår nya lägenhet finns fortfarande kvar. Inflyttningen sköts upp och kommer nu att ske sommaren 2017.

På många sätt känns det som att jag är tillbaka på den väg jag kom ifrån. Det blev en ganska rejäl omväg bara.
Livet är som förut, men ändå rejält förändrat. Grunden jag står på är inte lika stabil längre och det är bara hoppas på att allt inte ska rasa.

För nu ska jag leva! 2016 är mitt år!

Kram