Bröstens Roll’s Royce

image

För några veckor sedan träffade jag för första gången en plastikkirurg inför min kommande bröstrekonstruktion. Jag var spänd av förväntan och hade räknat ner dagarna i flera månaders tid. Vad planerar de för mig? Hur kommer jag se ut i framtiden? När får jag operera mig? Detta var tre av de femton frågor jag hade förberett mig med inför mitt besök på Karolinska sjukhusets avdelning för Rekonstruktiv plastikkirurgi.

Jag var noga förberedd och väl påläst om de tre alternativen av bröstrekonstruktion som stod till buds (se det tidigare inlägget Ett bröst blir till). Jag har länge funderat på vilken metod jag vill använda, men har tillslut kommit fram till att jag önskar mig det som plastikkirurgen på Akademikliniken kallar för Bröstens ”Roll’s Royce”. I mer medicinska termer kallas den här typen av operation för diep lambå, vilket innebär att bröstet byggs upp av egen kroppsvävnad, närmare bestämt av magen.

De senaste månaderna har jag tränat hårt och gått ner från 64 kg till 57 kg. Jag var därför orolig för att kirurgen skulle neka mig den operationen som jag önskar, då magen inte skulle räcka till. För att magen skulle puta ut rejält hade jag för säkerhets skull ätit ett helt gäng mackor på morgonen. Väl på plats fick jag ta av mig alla kläderna på överkroppen och knäppa upp byxorna. Kirurgen tittade och bedömde, klämde och drog i maghullet.

Det här blir en diep lambå”, sa hon med bestämd röst. ”Är jag inte för smal då”? frågade jag något undrande. ”Inte då”, menade kirurgen. ”Här finns goda resurser! Du har ett rejält överskott av både hud och fett på magen”, sa hon och drog illustrativt i bilringen. Aldrig förut har jag varit så nöjd över en sådan dräpande kommentar.

Så vad händer nu? Jo, jag kommer att erbjudas en diep lambå-operation när jag själv känner att jag är redo för det, men tidigast under hösten 2016. Under operationen kommer kirurgen att lägga ett långt snitt från den ena höften till den andra (under bikinilinjen) och skära bort en stor del av magen. Den bortskurna vävnaden, inklusive blodkärlen, flyttas därefter upp till bröstkorgen. Blodkärlen från vävnaden kopplas sedan samman (genom mikrokirurgisk teknik) med blodkärl vid bröstbenet eller i armhålan. Vävnaden formas därefter till ett bröst med det motsatta bröstet som mall. Förutom att operationen leder till ett nytt bröst medför den även att patienten får en extremt platt buk, på samma sätt som vid en bukplastik. En inte helt dum bonus för mig som gick upp 21 kilo under graviditeten och har en del överskottshud kvar.

Det finns flera risker med operationen, som exempelvis blodpropp eller vävnadsdöd (nekros). Jag kommer därför vara under ständig övervakning under den första tiden efter operationen. Under de första dagarna görs kontroller varje timme och jag kommer att få blodtunnande sprutor och bära stödstrumpor för att undvika blodpropp. I tre veckor efter operationen kommer jag behöva använda en maggördel och en byxgördel i ytterligare tre veckor.

Jag kommer att spendera upp till en vecka på sjukhuset efter operationen. Därefter kommer jag att vara sjukskriven ytterligare fem veckor. Det nya bröstet kommer att vara svullet länge och det kan ta upp till sex månader innan det har antagit en naturlig form. Ofta kan det dock behövas någon slags korrigerande operation på grund av asymmetri eller liknande. Sex månader efter operationen görs en ny operation, där det görs en bröstvårtsrekonstruktion. En ny bröstvårta kommer att skapas av hud från bröstet och en vårtgård tatueras samtidigt in. Under samma operation kommer även det andra bröstet att lyftas och vårtgården förminskas så att brösten blir symmetriska.

Att göra en diep lambå är ingen barnlek, men jag är villig att utsätta mig för det. Ett bröst vill jag ha, jag längtar efter det varenda dag! Den här operationen har den stora fördelen att man slipper lägga in silikon i kroppen och brösten blir därför mer naturliga. De följer dessutom kvinnans viktuppgång eller nedgång. Jag kommer dock inte att göra någon operation under det här året, utan troligtvis blir det under 2017. Det här året ska jag låta kroppen få vila.

Jag hinner tyvärr inte skriva på bloggen så ofta längre, men det är kul att se att så många fortfarande läser mina tidigare inlägg. Jag påminner igen om bloggens frågelåda, dit du som cancerpatient eller anhörig kan vända dig med frågor. Adressen dit är:
kontakt@brostcancerbloggen.se

Sedan några veckor tillbaka har jag börjat jobba heltid. Det känns underbart att få vara ”på banan” igen och att få uppleva ett vanligt vardagsliv med dagishämtningar, jobbstress och livspussel. Cancersjukdomen har ändrat min inställning till mycket i livet. Framförallt har den fått mig att inse hur värdefull vardagen är.

Kram på er