Beskedet och chocken

Jag hade känt att det vänstra bröstet var lite spänt under en tid, men trodde att det berodde på att jag nyligen ammat. Under hela amningsperioden hade jag problem med just det bröstet och trodde därför att det inte riktigt hade ”hämtat sig” från den jobbiga amningen. Jag och maken har under den senaste tiden förundrats över hur hårt bröstet har varit, men ohypohondrisk som man är så har man tänkt att det ”nog är normalt”. Måndagen den 20 januari gick jag ändå upp till husläkaren för att kolla upp det hela, men förväntade mig ett lugnande besked. Tvärtom ringde han direkt till Bröstcentrum på Drottninggatan och såg till att jag fick komma dit redan morgonen efter, innan de ens hade öppnat. ”Det är MYCKEEET angeläget att denna patient kommer in omgående”, hörde jag honom säga i luren.
Jag är i grunden en väldigt positiv människa. Dessutom tror jag inte på osannolikheter. Är sannolikheten extremt låg för någonting så kommer den troligtvis inte heller att inträffa. Färre än 5 procent av de som drabbas av bröstcancer är under 40 år. Dessutom saknar jag alla de riskfaktorer som finns för att utveckla sjukdomen. Nej nej, inte jag! På Bröstcentrum fick jag göra mammografi, ultraljud, s.k. punktion (cellprov med tunn nål) och ta vävnadsprov. Även om inte läkaren sa det direkt ut så kunde man avläsa från deras ansiktsuttryck att det här inte såg vidare bra ut. När de valde att boka återbesökstiden med en kirurg i stället för en sjuksköterska så såg jag det som en bekräftelse på mina farhågor. På väg till jobbet bröt jag ihop och fick åka hem igen. Det blev en kväll av dödsångest, skrik, panik och massa gråt. Inte vill jag dö redan nu! Edward (sonen) är inte ens 2 år och behöver sin mamma!
Någonstans där i paniken stannade jag upp. Nu handlar det mest om att gilla läget. Jag sa till min man att vi inte behöver ha något hopp om att jag är frisk. Vi behöver heller inte tänka det värsta, att jag ska dö. Statistikskolad som jag är valde jag ett slags genomsnittsscenario som jag snabbt började bearbeta. Vi riktade in oss på att det skulle vara fråga om en stor tumör med viss spridning. Och se så rätt vi hade! Men att den skulle vara trippelnegativ hade jag inte förberett mig på (mest svårbehandlad och sämst prognos).
När vi satt i Bröstcentrums väntrum den 26 januari så visste vi vad vi skulle få för besked. Det kändes nästan som att alla sköterskorna på mottagningen visste om det. Idag skulle de leverera ett cancerbesked. Från ingenstans dök ”dödspatrullen” upp; tre läkare med vita rockar. De ropade upp mitt namn och förde oss in till ett rum med två sköna fåtöljer. Om man inte hade räknat ut det innan så var det uppenbart nu. Ett tungt besked skulle levereras.
”Vi kommer tyvärr inte med något bra besked till dig idag. Du har bröstcancer. Det är en stor tumör på 7 cm som har spritt sig till lymfkörtlarna”. Även om jag redan visste det så kändes det tungt att få det svart på vitt. Jag bad faktiskt till Gud för första gången på länge natten innan beskedet. Tyvärr så funkade det inte denna gång heller.
Cancer är en fruktansvärd sjukdom. Det är faktiskt är det den enda sjukdomen jag någonsin varit rädd för. Alla kan drabbas – det är djävulens lotteri helt enkelt. I mitt fall kallar läkarna det för ”ren otur”. Jag har inga riskfaktorer. Jag tränar, äter ekologiskt, bär, frukt och nötter. Jag har aldrig varit överviktig eller haft en ohälsosam livsstil. Jag har aldrig ätit p-piller och har heller ingen ärftlig komponent. Jag har för tusan inte ens provat att röka en enda cigg i hela mitt liv! Och det märkliga är att jag ALDRIG har känt mig så frisk och stark som jag gör just nu. Ren otur, helt enkelt. En del har tur i spel och en del har tur i kärlek, brukar man säga. Jag bekräftar verkligen det påståendet. Tur i kärlek kan man lugnt säga att jag har haft – men alltid usel på lotterier. Typiskt att man skulle förlora i just det här lotteriet. Allt känns så orättvist just nu!
Jag vet ännu inget om min överlevnadsprognos och läkarna är lite obenägna att prata om den. Tumören är stor och spridd, vilket inte är ett gott tecken. Dock är jag stark och frisk, vilket är bra förutsättningar för en lyckad behandling. Men skytt som jag är så är jag den ”den evige optimisten” och jag hoppas – jag verkligen HOPPAS att det här kommer gå bra nu. Så att Edward slipper att förlora sin mamma, Tobias sin fru, mina föräldrar sin dotter och mina kompisar sin vän.
Nu inleds kampen mot cancern!

3 reaktion på “Beskedet och chocken”

  1. Det är så orättvist. Finns inte ord! Jag hatar också cancern men jag älskar dig så nu kör vi. Genom elden. Puss <3!

  2. Lilla gumman, jag kommer folja alla dina inlagg och tanka pa dig med massor av positiv energi och styrka!! Det ar verkligen en javla otur och jag tror inte att jag hade klarat att vara sa resonlig och stark som du…du ar fantastisk (aven om det sakert inte kanns sa nu.) Hoppas, hoppas behandlingarna funkar. Tappa inte hoppet oavsett vad! (det tror jag inte att du gor heller). Jag tror pa medicinen, och aven att det finns alternativa saker man kan prova om inget annat ger med sig. Adam (min man) berattade for nan dag sen om sin basta kompis mormor som nyligen fick ett hart cancerbesked (6 veckor kvar att leva). Nagon foreslog cannabis olja och hon tanke, ja vad har jag att forlora? Det later som en otrolig historia – men cancern ar nu HELT borta, en cancer som sakerligen skulle ta livet av sig. Du hade sma chanser att fa detta – sa oavsett hur sma chanserna ar att du blir frisk, sa har du ju bevisat att du krossat oddsen genom att ens fa den har skiten, eller hur?! Lite bakvant…men samtidigt sant. <3 Manga, stora, varma kramar fran oss i LA <3

  3. Min mor var diagnossed med stadium fyra tjocktarmscancer om ett år sedan, har hon haft en mycket svår resa. Hon har haft två rundor av chemotheraphy, en runda eller Y90 strålning och nu upplever lever faliure. Gulsot, en svag aptit och depression är några av hennes symptom. Jag undrade vad andra behandlingsalternativ hon har (t.ex. en levertransplantation eller en klinisk prövning) och även hur länge hon har att leva. Min mamma är min bästa vän och hjälte, hon uthärdar så mycket som dina nära och kära gör too.but en kusin till mig kom till vår räddning genom att beställa denna hampa olja från en stiftelse i Storbritannien, och hittills medicineringen har visat effective.now min mamma kan göra saker som hon aldrig kunde göra innan, jag är så glad så jag bestämde mig för att använda detta medium för att varna alla cancerpatient att med en god hampa olja, kan du definitivt slå cancer.if du råkar vara i behov av denna medicin , kan du kontakta stiftelsen med denna e-postadress: ricksimpsonmedicalservices@gmail.com

    tack

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>