Tid för reflektion

image

Idag lämnade Tobias och Edward ön, medan jag stannar kvar ytterligare en tid. Samtidigt som de åkte kom regnet, och nu smattrar det utanför fönstret – så mycket som 48 millimeter regn förväntas komma under dagens resterande timmar. Det blåser hårda vindar ute på kvarnheden och en klass 1-varning för kuling är utfärdad ute på Östersjön.

Själv har jag flyttat in i det hus på tomten som vi kallar för ”Sovstugan”. Där har jag bäddat åt mig uppe på det mysiga sovloftet, där jag nu ligger under täcket med smålampor tända. Den hårda vinden och smattret utanför fönstret blandas med fina gamla låtar av Lisa Ekdahl.

Jag märker att jag mår bra av att tänka på tiden innan den här sjukdomen. Att lyssna på gammal musik, besöka gamla platser och titta i gamla fotoalbum har blivit någon slags terapi för mig – en nostalgiterapi. När jag fick beskedet om sjukdomen kändes det som att hela min livsväg blev grumlig, både vägen framåt och bakåt försvann. Tiden innan diagnosen blev för smärtsam att tänka på och tiden efter sjukdomen var det ingen idé att tänka på, eftersom den troligtvis ändå inte skulle komma. Att lyssna på gamla låtar hjälper mig att komma ur cancerbubblan – det får mig att minnas hur det var innan jag blir sjuk och hjälper mig att framkalla minnen av vilka drömmar jag hade då.

Även om jag inte är helt klart med behandlingarna så har jag fått ett nytt hopp om framtiden. Jag längtar efter att hoppa in i det spännande jobbprojekt som jag skulle ha jobbat med det här året och den nya lägenhet vi ska flytta till om drygt ett år.

Jag måste säga att jag mår väldigt bra nu, trots att det bara var 1,5 månad sedan jag avslutade cellgifterna och 3 veckor sedan jag opererade bort det ena bröstet. Den känsla jag tidigare hade av att vara förgiftad är nu helt borta och hjärnan fungerar nu som den ska. Jag svimmar inte längre och blöder heller inte näsblod. Svampinfektionerna i munnen har försvunnit och operationssåret har läkt ihop fint. Håret växer för fullt, och med normal tillväxttakt (1,2 cm/månad) kommer jag med all sannolikhet ha en liten fin tjejfrisyr till nästa sommar. De enda biverkningarna jag har kvar är en del smärtor och känselbortfall i vänsterarmen samt klimakteriebesvär (t.ex. värmevallningar och svåra sömnproblem).

Nu är det dags att samla krafter till den tredje fasen av cancerbehandlingen. Anledningen till att jag stannar kvar på Gotland är för att jag behöver få lite tid för mig själv. Jag behöver tid för reflektion och att tänka på allt jag har gått igenom det här året; både att sörja att jag överhuvudtaget drabbades av den här hemska sjukdomen men också glädjas över att jag verkar ha besegrat den. Många timmar under de kommande dagarna kommer att spenderas uppe på sovloftet. Jag kommer ta långa promenader i det gotländska landskapet, äta god och nyttig mat, meditera nere vid havet och läsa massvis med böcker.

Kram på er

2 reaktion på “Tid för reflektion”

  1. Vad fint skrivet. Hur länge var du där nu igen? Vi kommer nästa söndag men då hade du åkt hem? Ha fina stunder och ring om du vill prata! Kram

  2. Vi önskar att kraften och vilan som finns här i naturen med havet, vinden, solen, raukarna och kvarnheden, stärker både din kropp och själ.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>