Min sista dag på ön

image

Den sista cellgiftskuren jag fick slog tyvärr ut min östrogenproduktion och försatte mig i ett (förhoppningsvis tillfälligt) klimakterium. Ända sedan dess har jag haft extremt svårt att sova, vilket tydligen är en vanlig biverkning. Vissa nätter vaknar jag varje timme av värmeslag och frossa omvartannat och jag drömmer ofta mardrömmar.

I natt var dock min bästa natt på länge – jag sov ända till kvart över nio på morgonen! Kanske berodde det på att det idag är Sjusovardagen. Kanske var det lite otur att min långa sovmorgon inträffade just idag. Den folkliga traditionen säger nämligen att den som sover länge den 27 juli kommer att vara trött ett helt år framåt. Långvarig trötthet är dock något som alla cancerpatienter kan drabbas av, oavsett om man försover sig på denna dag eller inte. Den cancerrelaterade tröttheten fatique kan finnas kvar under en lång tid efter det att man blivit botad från sin cancersjukdom, i vissa fall många år efteråt.

Tack vare min långa sovmorgon blev detta dock en av sommarens piggaste dagar. Dagen spenderades i Visby, där jag och mina föräldrar gick på en guidad visning innanför ringmuren med fokus på brott och straff förr i tiden. Det var skrämmande att höra om de olika skamstraffen, där till exempel personer som bedömdes vara ”sviniga” tvingades gå runt med en grismask genom staden, gatumusikanter som var omusikaliska tvingades gå runt med en fastkedjad klarinett i munnen och bagare som bakade för stora bröd som sänktes ner i floden i en bur. Det kändes plötsligt väldigt skönt att leva i detta århundrade!

gotland juli 2015  (69)

En av dagens bästa aktiviter var att träffa en rosa bröstcancersyster som jag har lärt känna via Facebook. Vi fikade och pratade i hela två timmar. Det är en härlig känsla att kunna prata med någon som gör samma resa som en själv. En sjukdom kan faktiskt förena människor som säkert annars aldrig skulle mötts. Trots åldersskillnaden mellan oss på 36 år känns hon som en riktig vän. Kvällen avslutades på restaurang Bakfickan på Stora torget, där jag njöt av färskpasta med halstrade pilgrimsmusslor och vitt vin.

image image

Det blev en riktigt fin dag och kväll. Det är faktiskt min sista kväll här på ön. Jag saknade mina pojkar där hemma så mycket att jag köpte en flygbiljett hem imorgon. Jag älskar det lugna livet på Gotland, men nu är det dags att slutföra Projekt Cancer. I veckan ska jag lära mig allt om radioterapi (strålbehandling) och förbereda mig så gott jag kan inför nästa veckas behandlingar. Jag måste också kontakta sjukhuset, eftersom jag misstänker att jag börjar få en liten infektion i operationssåret (det rinner var och blod från det).

Jag hann inte riktigt med någon meditation och egentid här på ön, men hoppas på att kunna få lite sådant hemma i Stockholm. I augusti kommer förhoppningsvis många lata dagar att spenderas i kolonilotten bland blommande blågull, rosor och riddarsporrar. På buskarna växer nu även svarta vinbär, krusbär och hallon och snart mognar även äpplen på träden.

I denna blomsterprakt hoppas jag på att kunna hitta tid för reflektion och eftertanke. För det är faktiskt så att innerst inne så har jag ännu inte riktigt förstått att jag drabbats av cancer. Kanske kommer den insikten om jag får tid att tänka – eller så kommer jag aldrig någonsin förstå det.

Kram på er

En reaktion på “Min sista dag på ön”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>