Längtan till arbetet

image

Igår var det exakt sju år sedan jag började på den arbetsplats som jag har idag. Jag trivs fortfarande hur bra som helst och har under hela sjukskrivningen längtat tillbaka till jobbet. Det är klart att det på många sätt är skönt att vara ledig, men jag saknar mina kollegor och alla intressanta arbetsuppgifter.

I förrgår gick min sjukskrivning ut och i morgon tar min läkare ställning kring hur det ska se ut för mig framöver. Mitt önskemål är att börja jobba igen den 1 oktober. Då har har jag varit sjukskriven i 8 månader och det är då 3,5 månader sedan sista cellgiftsbehandlingen och 3 månader sedan operationen. Trots jag är färdigbehandlad på fredag skulle jag behöva ytterligare några veckor för att hämta nya krafter och rehabilitera mig själv. Projekt Cancer var nämligen ett av de tyngre projekten jag har ”jobbat” med.

Jag läste att var femte bröstcancerdrabbad kvinna är sjukskriven på heltid tio månader efter operationen. Forskaren bakom
studien (Aina Johnsson) förklarar det med att cancer nästan alltid innebär ett existentiellt hot och att många lider av posttraumatisk stress flera år efter bröstcancern. Lymfödem, depression, ångest, cancertrötthet, minnes- och koncentrationsstörningar är vanliga orsaker till att man inte kan arbeta heltid. Studien visar att det också är viktigt hur man tacklar sin diagnos.
– Ju mer positiva strategier, som att tro på framtiden, sin egen förmåga och att man kan bli botad, desto snabbare kommer man tillbaka till arbetet, säger forskaren.

Jag ska verkligen inte låta min arbetshunger göra att jag stressar tillbaka till arbetet, vilket i värsta fall riskerar att leda till bakslag och en ny sjukskrivning. Jag hoppas därför att läkaren godkänner de extra veckorna jag har bett henne om.

Samtidigt som jag tycker det är viktigt att inte stressa tillbaka till arbetet så tycker jag att det är lika viktigt att man inte stannar hemma för länge. Alla är vi olika, men jag tror inte att man mår psykiskt bättre av att gå runt hemma och oroa sig för återfall i cancern. Sociala kontakter, meningsfulla aktiviter och att fokusera på något annat tror jag är ett bra recept för att komma tillbaka till sitt tidigare liv.

Ända sedan jag tappade håret har jag dock haft ett riktigt stort ångestmoment – nämligen att visa upp sig på jobbet i min nya look. Jag har länge tvekat om jag ska komma korthårig eller om jag ska använda peruken. Förra veckan bestämde mig mig – jag kör utan peruk!

Ända sedan dess har jag dragit runt som en osalig ande på gatorna där mitt arbete ligger. Jag har jag smugit runt husknutarna och ”övat mig” på att vistas där utan peruk. Steg 2 i min antiperuk-terapi har varit att luncha i området med kollegor. I fredags var det dags för steg 3 – eldprovet – nämligen att gå in på arbetsplatsen och träffa allihopa. Jag var riktigt nervös innan och fick lyssna på många peppande låtar innan jag gick in. Men vet ni vad? Det gick alldeles utmärkt!

De snälla kollegorna hade dessutom ordnat fram en soffa till mitt kontor, där jag kan vila när jag får mina trötthetsattacker. Det är 29 dagar kvar nu – och jag längtar mer än någonsin!

Kram på er

4 reaktion på “Längtan till arbetet”

  1. Vi längtar också efter att du kommer tillbaka! En stor applåd för ditt beslut att köra utan peruk. Jag såg dig ju häromdan på jobbet och du ser ju skitsnygg och tuff ut! Ses snart! Kram Sigrid

Lämna ett svar till Bröstcancerbloggen Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>