Akut behov av rehab

image
Bästa stället för rehabilitering? Takterrassen på hotellet i Barcelona

Jag skriver inte på bloggen varje dag längre. Det beror dels på att jag inte har lika mycket att skriva om, dels på att jag har fullt upp med annat. Under återstoden av min sjukskrivningsperiod försöker jag hinna med sådant jag aldrig annars hinner med. Jag gör fotoalbum, letar efter allt som är borttappat, lagar allt som är trasigt, fixar med datorn och rensar i lådor och förråd.

Fysiskt sett mår jag ganska bra, även om jag tidvis är väldigt trött. Tröttheten är värst i hjärnan, som inte orkar med lika mycket som förut. Jag orkar inte alltid hänga med i samtal, är känslig för plötsliga ljud och blir väldigt trött av stress. Jag hoppas verkligen att hjärnan vaknar till liv snart när jag ska börja jobba om två veckor.

Mentalt mår jag sisådär. Jag tänker mycket på återfall och ibland känns det som om jag kommer att vara en av dem som kommer att drabbas. Det går inte att göra så mycket åt det, mer än att vänta och se. Det känns lite som om jag tvingats ut på ett minfält, där jag hör och ser mina medsystrar drabbas hela tiden. Det är inte lätt att vandra på och låtsas att livet är som vanligt under dessa förutsättningar.

Jag har pratat med många bröstcancerpatienter under de senaste dagarna. Samtliga har upplevt som jag – nämligen att ångesten är som värst precis när man har avslutat sina behandlingar. Under behandlingen har man så fullt upp med cellgifter, biverkningar och provtagningar att man tvingas lägga känslorna åt sidan. Det är först efteråt som de kommer ikapp en.

Som ni hör är jag i akut behov av rehabilitering. Jag ställde in besöket hos psykiatern den 26/9 och har i stället fått en remiss till det psykosociala teamet på Radiumhemmet. Jag hoppas att jag där kan från hjälp från någon slags terapeut med KBT-kompetens. Kanske kan denna person lära ut något sätt att skrämma iväg trollen om kvällarna?

Jag försöker även rehabilitera mig själv så gott det går. Idag begav jag mig till Midsommarkransen, där jag löste upp kroppens alla spänningar genom massage. Jag har även lunchat med nyfunna bröstcancervänner. Förutom att det alltid piggar upp att träffa härliga människor så är det också skönt att kunna få prata med folk som är i samma situation.

En viktig del för att hålla humöret uppe under min cancerresa har varit att njuta av livet, det vill säga att ägna sig åt saker som jag tycker mycket om att göra. I mitt desperata behov av att rehabilitera mig själv har jag börjat laga lite extra god mat varje dag, jag smörjer in mig med härliga krämer, lyssnar på spännande radiodokumentärer och umgås mycket med vänner. Igår bokade vi även in en barnfri resa till Barcelona, där vi kommer att bo på ett hotell med en härlig takterrass. Trollen kommer jag att lämna hemma.

Förhoppningsvis kommer alla dessa ansträngningar att bota mitt något dystra sinne.

Kram på er!

 

4 reaktion på “Akut behov av rehab”

  1. Hoppas du lyckas lämna trollen hemma när ni åker till Barcelona, för WOW vilken takterass, ser urmysigt ut. Vad heter hotellet? Kram <3

  2. För mig har spökena kommit först nu, 2,5 år efter min operation och 2 år efter avslutad behandling.
    Är på gång med att göra ett släktträd, eftersom vi är flera som har drabbats av bröstcancer, och det är ju bra för min dotter och mitt barnbarn. Har alltid varit säker på att nu ska jag vara fri från cancer i resten av mitt liv, men nu helt plötsligt så är jag inte alls säker. Orolig…
    Kram

Lämna ett svar till Eva Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>