När själen får kramp

image
Såhär känns det i kroppen – ingen höjdare precis!

Det finns en sak som jag inte pratat så mycket om, trots att det har tyngt mig mycket under den senaste tiden. I 1,5 månads tid har jag haft konstant nackspärr och inte kunnat vrida på huvudet. Värken har varit värst på morgnarna och har ibland varit kombinerad med huvudvärk. Jag känner mig fullkomligt livrädd för att jag ska ha drabbats av metastaser i nacken. För er som inte vet vad metastaser är så innebär det att cancern har spridit sig till andra organ än där själva primärtumören sitter eller har suttit.

Jag har hets-googlat allt om metastaser och överlevnadsprognoser. ”Nackspärr + hjärntumör” och ”nackspärr + skelettmetastas” har varit de vanligaste sökorden. Oftast har jag blivit lugnad av att hjärntumörer oftast inbegriper andra symtom som krampanfall, epileptiska anfall, synstörningar, kraftig huvudvärk och personlighetsförändring. Ingen av dessa symtom har jag. När det gäller skelettmetastaser är resultatet lite mindre lugnande. Metastaser i skelettet yttrar sig just genom värk i rörelseapparaten. Av den avledningen ska smärtor från rörelseapparaten hos cancerpatienter alltid utredas.

Jag har väntat på att smärtorna ska försvinna. Jag har gjort massvis av stretchövningar, slutat bära handväska och börjat tränat de berörda musklerna. Jag har dessutom fått massage flera gånger, men smärtorna är likt förbaskat kvar i förändrad styrka. Igår när jag låg och ångestgooglade råkade jag läsa att Henning Mankell igår avled av sin cancersjukdom. Gissa om jag blev orolig när det stod att hans cancer upptäcktes just när att han sökte vård för långvarig nackspärr?! Jag har haft så mycket ångest sedan dess att jag knappt vet vad jag heter. Det känns som om själen krampar och trollen kryper under huden.

I morse var jag på Radiumhemmet för att utreda nackspärren. Trots att jag har en tid hos min ordinarie läkare om bara några veckor ville de att jag skulle komma in och få nacken undersökt så fort som möjligt. Även det spädde självklart på min oro. Läkaren som jag träffade gav mig dock lugnande besked och sa att hon ”trodde att allt var lugnt”, men att vi ändå skulle röntga det hela. För en kvart sedan gjordes därför en akut slätröntgen på Karolinska sjukhuset. Jag sa till läkaren att jag måste få ett snabbt svar. Som läget är nu måste jag äta lugnande tabletter för att kunna sova. Mardrömmarna har kommit tillbaka och om nätterna drömmer jag att jag jagas av skällande schäferhundar. Läkaren lovade att jag skulle få besked i morgon.

Så nu är det bara att vänta och hoppas på det bästa. Om jag får ett bra besked imorgon så ska jag fira med bubbel!

Kram på er

6 reaktion på “När själen får kramp”

  1. Fy f-n rent ut sagt för den j-la oron! Läkaren trodde allt var lugnt, så det och dig ska jag tänka på i massor för att det blir ett bra besked. Stor kram

  2. Bra att du blev snabbt omhändertagen. Förstår att du är väldigt orolig.
    Tänker på dig.. Håller tummarna inför morgondagen.
    Stor kram / Annika

  3. Ångesten för återfall är verkligen tortyr. Var uppmärksam på alla fysiska symptom, men försök att undvika att googla. Det blir bara värre… Kom ihåg också att all statistik bara är ett genomsnitt bland olika åldrar, hälsa och annat. Faktumet att du är ung och stark och gör allt i din makt vad gäller diet och träning gör att du på långa vägar inte är den ”genomsnittliga patienten”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>