Dags för rehab

image

Äntligen har det blivit dags för att åka på rehabilitering. I morgon på förmiddagen tar jag tåget mot Falköping för att delta i två veckors rehabilitering på rehabiliteringscentret Mösseberg. Det kommer bli två veckor med mycket träning, samtal och föreläsningar. Tajmingen är både urusel och fantastisk på samma gång. Urusel, då jag drabbats av en kraftig förkylning och knappt kommer orka träna alls. Urusel, eftersom Tobias (igen) har fått en kraftig lunghinneinflammation och tvingas bli lämnad själv med Edward, trots att han knappt orkar med någonting.

Tajmingen är samtidigt fantastisk, då jag under de senaste dagarna känt mig lite extra skruttig fysiskt och psykiskt. Till stor del beror det på förkylningen, men också på att jag känner mig helt snurrig i huvudet av allt som har hänt den senaste tiden. Under en mycket kort tidsperiod har jag fått motta flera stora besked av både bra och dålig karaktär. Bara fem dagar efter att jag fick det positiva resultatet från min röntgenundersökning av nacken fick jag det tunga beskedet att min brors älskade flickvän oväntat hade ramlat ihop i köket och dött.

Min hjärna är full av både hemska, glada, förväntansfulla, stressande, lyckliga och oroande tankar. Allt känns som en riktig röra och på nätterna snurrar allt runt i huvudet i en jobbig tankekarusell som inte går att få stopp på. ”Jag är i behov av en riktig storstädning, där alla känslor sorteras upp noggrannt i högar”, sa jag till psykoterapeuten i onsdags. Hon frågade om hon skulle hjälpa till, men jag avböjde. Jag tänkte påbörja min inre storstädning på egen hand under min rehabvistelse. Kanske tar jag hjälp av någon kurator på Mösseberg. Igår var jag på ICA och köpte ett stort paket färgglada post it-lappar för ändamålet. Det ska bli skönt att få städa upp i hjärnan lite.

Förutom att jag ska storstäda mitt inre måste jag få akut hjälp med en ny fysisk åkomma. Jag har troligtvis haft oturen att drabbats av lymfödem i armen. Lymfödem innebär att en kroppsdel blir svullen då lymfvätska samlas där. Kroppsdelen som svullnar upp kan spänna och värka och tyvärr går inte lymfödem inte att bota om man behandlar det för sent. Jag ringde därför till Mösseberg igår och de lugnade mig med att det fanns lymfterapeuter på plats. Jag kommer under nästa vecka bli undersökt och, om mina misstankar stämmer, få hjälp att minska besvären med exempelvis utprovning av stödstrumpa för armen. Rehabiliteringsresans tajming utifrån denna synpunkt var därför fantastisk.

Idag har jag packat en enorm väska. Förutom tio uppsättningar träningskläder och lika många uppsättningar vanliga kläder har jag packat ner härliga krämer, mysbyxor, böcker och dessutom smugit ner en liten flaska rödvin och mörk choklad. Det kommer vara ett hårt program varje dag mellan 08:00-16:00, men jag hoppas också på att få några lugna fina stunder på egen hand eller med någon nyfunnen vän.

Kram på er

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>