Att förlora sitt hår

Idag var en betydligt sämre dag än vanligt när det gäller mitt humör. Jag har varit låg hela dagen och till och med gråtit en skvätt. Jag tror dels på att det beror på att jag fick lite för lite sömn natten innan. Dock beror det också på ett datum som smyger sig allt närmare. Dagen då jag ska förlora allt mitt hår.

Ända sedan jag var liten har jag sparat ut håret. Vårdat det som ett barn. Köpt de finaste hårprodukterna, aldrig fönat i onödan, klippt topparna var tredje månad osv. osv. När jag efter amningen började tappa hår minns jag att jag hade fullständig panik. Det tog lång tid innan håret återhämtade sig från den perioden. Sist jag var hos frisören för någon månad sedan sa hon dock äntligen: ”NU har det återhämtat sig. Nu är det tjockt och friskt igen. Och du har massor med nytt hår på gång!”. Och snart är det då dags att bli av med det. Och nu snackar vi inte några enstaka hårstrån. Jag kommer bli kal som ett ägg! Jag får panik bara på tanken. Funderar seriöst på att boka in ett datum nästa vecka och bara göra det. Raka av hela skiten på en och samma gång så slipper jag tänka på det mer. Jag frågade en sjuksköterska på Radiumhemmet om det finns någon chans i världen att jag kommer få behålla håret. Hon svarade att det inte fanns någon sådan chans. ”Det är den enda biverkningen vi vet att du kommer få”, sa hon.
Jag har förberett mig väl inför katastrofdagen i alla fall. Redan innan jag fick min diagnos bekräftad var jag ute på nätet och surfade på peruker. Igår handlades den in. De flesta av er där ute har antagligen ingen koll vad en sådan rackare går på. Jag kan berätta att det är betydligt dyrare än vad man kan tro. Inklusive skötselpaket gick den på över 15 000 kronor. Ett stort tack till min kära far som gick in som huvudsponsor. I morgon ska jag även experimentera med olika möss-uppfinningar, där jag ska försöka sy in en hästsvans i en mössa. Vi får se hur det går.
Man får vara glad att man hittat en bra peruk i alla fall. Den är av äkta hår och går att föna och färga som man vill. Den enda fördelen i misären är att det kommer bli enkelt som sjutton att fixa frisyren om jag någon gång vill piffa till mig lite extra. Jag kan till exempel locka hela håret medan peruken fortfarande sitter kvar på frigolithuvudet och därefter sätta på den på huvudet. ”Supersmidigt”, menade perukförsäljerskan med trovärdig blick.
Det viktigaste för mig är dock att mitt utseende förändras så lite som möjligt. Jag valde därför en peruk som var så lik mitt naturliga hår som det bara gick. Den överlägset bästa peppen var när Edward (sonen, snart 2 år) såg frigolithuvudet med peruken på för första gången igår. Storögt pekade han på den och sa ”MAMMA”. Bättre beröm kan nog en peruk inte få. Med dem orden får jag avsluta den här kvällen och hoppas att morgondagen blir gladare.
Kram på er!
peruk
Peruken på frigolithuvudet
peruk2
Peruken på!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>