Förändringarnas tid

image
På jakt efter roliga upplevelser att fylla dagen med! Hela förmiddagen slapp jag lyckligtvis biverkningar!

Jag verkar ha vunnit gårdagens kamp mot febern, men är tyvärr inte alls återställd efter den senaste cellgiftskuren. Faktum är att jag tidvis känner mig helt mörbultad och har svårt att överhuvudtaget äta på grund av all svamp. Hur ska man då tänka för att peppa upp sig själv i en sådan här situation, med biverkningar som aldrig verkar ha ett slut?

Jag tror att det är viktigt att tänka på att alla tillstånd är övergående. Innan jag fick den här sjukdomen hade jag i sådana här situationer som vana att citera Alfons Åbergs totalt underskattade farmor. Denna kloka farmor menar nämligen att det inte är någon mening att lägga allt för mycket tid åt att bekymra sig över tråkiga saker. För livet är som livet är – det går upp och ner. Hon säger faktiskt flera intressanta saker den här farmodern, men eftersom den här bloggen numera har flera hundra följare per dag så inser jag att jag måste hitta en mer seriös källa till eventuella citat.

Eftersom jag idag har fått hembesök av en fantastisk yogaguru (www.mindandmore.se) som bland annat hjälpt mig att slappna av, kan jag hänvisa till några liknande tankegångar inom yogan. Inom yogan kallas livets förändringar för flux. Man menar att livet till sin natur är föränderligt, även om vi gärna vill försöka klamra oss fast vid någon fast och trygg punkt. All den smärta och motgångar jag just nu upplever kommer inte alltid att finnas där, de kommer att ersättas av glädje, men sedan kanske sorg igen. För det är så livet ser ut!

Jag tror vi alla måste vara mer ödmjuka inför livet och vad det egentligen innebär. Livet har tidigare varit något som jag tagit för givet. Att inget ska förändras likaså. Men vi måste alla inse att vi lever i förändringarnas tid, där allt kan komma att ändras på bara en natt. I ett tillstånd av sjukdom, oro eller negativa händelser kan en sådan tanke vara ett stöd – men om livet känns bra är en sådan tanke självklart skrämmande. Jag tror ändå att det kan vara nyttigt att påminnas om vad livet egentligen handlar om. Det är sällan en resa i enbart medvind, med glada solsemestrar, lyckade relationer, hälsa, framgång och glädje. Livet är en spännande resa, men är fyllt av både med- och motgångar. Människor vi älskar kommer dö ifrån oss, nya fantastiska personer kommer att födas, vi kommer att glädjas tillsammans, uppleva ändlös saknad, känna lycka, skratta så vi kiknar och gråta hejdlöst. Vissa av oss kommer att behålla hälsan livet ut, medan andra av oss får svåra sjukdomar. För vissa av oss håller relationen, för andra gör den inte det. Det är både spännande och skrämmande att allt det här ligger framför oss och att vi aldrig kan förutspå vilka glädjeämnen och sorger som drabbar just oss.

Dagens första uppmaning är att ta vara på livet! Njut av de små sakerna som att solen skiner, ett möte med en vän eller en god maträtt. Inse att livet kommer att förändras och inte alltid att se ut som det gör just nu. Kanske behöver vi inte bekymra oss särskilt mycket för en del av de saker som vi oroar oss för? Innan sjukdomen la jag orimligt mycket energi åt att granska och förfära mig över kroppens förvandling efter graviditeten. Nu har jag insett att människan är alldeles för spännande och vacker i sig för att en sladdrig mage skulle kunna påverka detta. Tro det eller ej, men just nu känner jag mig ganska fin, trots att jag är skallig med glesa ögonfransar. Och jag tror och hoppas att jag kommer känna mig läcker med enbart ett bröst också.

Dagens andra uppmaning är att se över livet! Vad tycker du bäst om att göra egentligen? Vad gör dig riktigt lycklig? En sak som jag verkligen har insett efter att jag fått den här sjukdomen är hur enormt styrda vi är av våra vanor och det vi tror är våra preferenser. Jag (som trott att jag varit öppensinnad för förändringar) inser att jag i stort sett har haft samma frisyr sedan gymnasietiden, jag har kört samma träningspass på gymmet i 13 år, jag har arbetat på samma arbetsplats i 7 år, köpt kläder i samma affärer och gjort samma saker på helgerna under de senaste åren. Listan kan göras oändlig! Jag hör samtidigt om personer som lever i samma relationer år ut och år in, trots att kärleken för länge sedan har försvunnit.

Mitt tips är att hoppa ur ekorrhjulet en stund och ta dig en rejäl funderare kring dessa frågor. Jag har länge haft en tanke på att jag vid varje årsslut skulle börja åka på verksamhetsplanering med min man. I en lugn och ostörd miljö kunde vi där summera året, prata om eventuella misslyckanden, initiera nya projekt och ge varandra feed back på årets prestation. Givetvis ingår teambuildande aktiviteter och en god middag på kvällen.

Vare sig man citerar Alfons Åbergs farmor eller en yogaguru så är det samma budskap: livet förändras! Ibland kommer förändringen fastän vi inte vill det – ibland är det vi som behöver förändra oss för att bli lyckliga. För att citera yogin Lynn Alexander: ”If you are pondering your direction and thinking about making a change, there is one piece of knowledge I can share with you from my experiences. Go. Always go. Leap into the unknown and embrace the feeling of groundlessness that is life. Feel your feet on the earth that they can take you anywhere and back again and what happens along the way is simply the ebb and flow of being forever in flux.”

Det kommer en tid (ungefär om 3 år) då jag eventuellt kan komma att bli friskförklarad och ses som botad från cancern. Jag drömmer om en tid med långt hår, nya utväxta ögonfransar och nya bröst. Men det går inte att vänta ända tills dess med att leva livet. Trots att jag just nu lider av svåra biverkningar av cellgiftet tänker jag aldrig gräva ner mig! Jag tänker ha det roligt på vägen mot målet. Förutom att ha träffat den inspirerande yogagurun idag har jag även varit på meditation i kyrkan, lunchat med en kompis och promenerat i solen. Jag tar vara på livet, men kommer även se till att förändra det.

Jag avslutar det här inlägget med ett fint citat från boken Lev livet – det går inte i repris, där Vilhelm 85 år svarar på frågan vad han skulle ge för enda råd till dagens unga:
Att leva varje dag. Ta livet som en gåva och gläd dig.
Det rådet vill jag ge unga människor.
Och tänk samtidigt på andra om du har möjlighet, att inte missunna någon annan att också få leva.

Ha en fin kväll, kära bloggläsare.

Kram!

 

14 reaktion på “Förändringarnas tid”

  1. Ah Kerstin…du skriver sa klokt och vackert! Snalla du, skriv en BOK!! Om livet! Om allt! Kan inte hjalpa att kanna att det var en storre mening med denna sjukdom, att du skulle fa insikter som just DU kan tolka och formedla pa ett sant enkelt men komplett satt. Just my 2 cents…;) STOR KRAM!! <3

  2. Du är den klokaste människa jag känner. Och du skriver förbaskat bra dessutom. Kram och kärlek <3

  3. Rörd till tårar. Och instämmer med alla andra: Så vackert och så sant! Du skriver fantastiskt.

  4. Kerstin! Inne på din blogg igen. Håller med ovanstående inlägg om din begåvning vid pennan! Vore trevligt m kaffe i solen någon dag. Kram Danielle

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>