Återgång till arbetet

image
På väg till jobbet första dagen

I torsdags började jag arbeta igen och det är många som har hört av sig och undrat hur det har gått. Jag vill härmed meddela att allt har gått bra. Till stor del beror det på att jag jobbar på en väldigt bra arbetsplats, med snälla och förstående kollegor. Jag är så tacksam att jag har ett sådant arbete att gå tillbaka till. Det är ledsamt att höra hur vissa av mina rosa medsystrar får ett helt annat mottagande när de ska återgå till arbetet. Jag har hört om dem som blivit av med sitt arbete eller sina arbetsuppgifter under sjukskrivningsperioden samt de som inte fått jobb som de har sökt på grund av sin tidigare cancersjukdom.

Jag kommer till en början att jobba halvtid, men om två månader (i december) tyckte läkaren att jag eventuellt skulle kunna gå upp i 75 procent. I januari planerar jag att återgå till heltid igen.

Hur känns det då att komma tillbaka till jobbet igen? Psykiskt sett var det en riktig höjdare! Det var fantastiskt kul att få träffa alla kollegorna igen och jag kände mig riktigt välkomnad. Första dagen gick nästan bara åt till att kramas och hälsas välkommen av olika personer. Det ska bli kul att sätta igång och arbeta igen och jag ska jobba i ett riktigt spännande projekt. Jag känner mig riktigt laddad! Fysiskt sett var det lite tyngre än vad jag räknade med. Jag anlände till jobbet som ett fulladdat batteri vid halv elva på förmiddagen. Efter lunch var batteriet redan nere på 20 procent och när jag gick hem runt halv fyra var jag helt knäckt. Kvällarna har fått ägnas åt att vila. I fredags efter jobbet fick jag en rejäl huvudvärk som höll i sig hela helgen.

Jag inser att det gäller att skynda långsamt när det gäller återgången till arbetet. Problemet är att jag verkligen älskar att jobba och är van att jobba mer än heltid. Det kommer bli en stor utmaning för mig att bara jobba fyra timmar om dagen. Jag längtar verkligen till jag får tillbaka energin och orkar arbeta heltid igen.

Det som känns skönast är att jag har nu har kunnat ta det första klivet ifrån sjukdomen. Under hela det här året har jag stått med båda fötterna stadigt placerade i cancervärlden. Förutom att genomgå mina behandlingar har nästan allt handlat om cancer på ett eller annat sätt. Jag har läst hundratals sidor litteratur om cancer (t.ex. om kost och cancer), jag har varit på föreläsningar om cancer, googlat om cancer, diskuterat cancer med allehanda personer och spenderat massvis av timmar i de olika Facebook-grupperna tillsammans med andra bröstcancerpatienter. Man skulle nästan kunna säga att jag utvecklat någon slags canceridentitet.

En fot kommer fortfarande stå kvar i cancervärlden. Sjukdomen är fortfarande så närvarande i mitt liv, fastän den fysiskt sett är borta. Nu när jag börjat jobba igen känns det dock som att den andra foten kunnat kliva ur cancervärlden och istället återgått mitt vanliga liv. Det känns väldigt bra.

Hoppas ni får en fin vecka, kära bloggläsare!

Kram på er

En bild från dagens lunchpromenad anordnad av Cancerfonden. Visste du att endast 30 minuters promenad om dagen förebygger cancer?
En bild från dagens lunchpromenad anordnad av Cancerfonden. Visste du att endast 30 minuters promenad om dagen minskar risken för cancer?

 

10 tips till dig som får bröstcancer

image
Bröstcancerdagen firas med tårta

Idag är det Bröstcancerdagen och i och med det inleds den så kallade Rosa bandet-månaden som kommer att pågå under hela oktober. Jag vet att vissa bröstcancerpatienter tycker att det är en extra jobbig månad, då man påminns om sjukdomen. Själv tycker jag enbart om rosa bandet. Det är härligt att se människors engagemang och höra om alla pengar som samlas in till forskningen. Det är ju denna forskning som gör att jag fortfarande lever!

Jag minns förra året när jag införskaffade en rosa träningströja till förmån för bröstcancerforskningen. Då visste jag inte att jag själv hade en stor tumör i bröstet som växte sig större för varje dag. Sjukdomen drabbar verkligen vem som helst och trots att jag hade haft tumören i många år har jag inte känt några som helst symtom av den.

För ett år sedan var mina kunskaper om cancer tämligen begränsade. Bilden jag hade av en cancerpatient var en glåmig stackare utan hår, som nästan alltid dör av sin sjukdom. Nu har min bild av sjukdomen förändrats. Jag har aldrig någonsin tidigare mött en sådan livskraft och styrka som den jag ser hos mina rosa medsystrar. Cancerpatienter är faktiskt riktiga experter på att leva. De gräver inte ner sig i oväsentliga problem, utan kämpar sig tappert genom motgångarna och tar vara på de fina stunderna när de mår bra.

Varje dag får omkring 20 kvinnor i Sverige en bröstcancerdiagnos. För de allra flesta kommer beskedet som en stor chock. I det här blogginlägget vill jag ge mina bästa tips till dig som precis har fått din cancerdiagnos.

1. Släpp ut ångesten
De allra flesta som jag har pratat med anser att den första tiden efter diagnosen var värst. Det är alltid en chock att få veta att man har en allvarlig sjukdom. Mitt tips är att låta den första tiden att få präglas av just sorg. Den psykiater som jag träffade menade att det värsta man kunde göra är att stänga inne alla känslorna. Det är inget fel att gråta. Gör det ofta – och gärna tillsammans med nära och kära.

2. Berätta om din sjukdom
Många kvinnor berättar inte om sin sjukdom för sin omgivning. Jag har aldrig riktigt förstått vad det beror på. Cancer är ingen självförvållad sjukdom och vem som helst kan drabbas. Det finns verkligen inget att skämmas för! Mitt tips är att berätta för så många som möjligt. Vänner och bekanta kan dels utgöra ett viktigt stöd under behandlingen, dels underlättar det att de känner till din sjukdom om ni stöter på varandra och du är klädd i turban eller liknande.

Jag vill även rekommendera er att gå med i en bröstcancergrupp på exempelvis Facebook. En sådan grupp ger ett ovärderligt stöd under behandlingsperioden. Där kan man ställa vilka frågor som helst och få stöd alla tider på dygnet.

3. Njut av livet
Det går inte att sticka under stolen med att det tidvis är väldigt påfrestande att genomgå en cellgiftsbehandling. Lyckligtvis mår man inte dåligt hela tiden, utan många dagar mår man faktiskt helt okej. Jag fick ett enda råd från min läkare när jag påbörjade min resa – det var: ”njut av livet”. Det rådet har jag verkligen tagit fasta på. De dagar då jag mådde bra fylldes med massvis av roliga aktiviter. Jag har träffat vänner, umgåtts med familjen, läst böcker, dansat, varit i naturen och bara gjort sådant som gör mig glad. Man behöver verkligen ladda upp sitt ”glädjebatteri” under de dagar man mår bra, för att klara av de dagar som är jobbigare.

4. Förbered dig!
Förbered dig så gott det går inför din kommande cancerbehandling. Förutom sjukskrivning kan andra saker behöva ordnas. Finns det exempelvis någon som kan hjälpa dig att handla och städa om du inte skulle orka? Ett tips är att förenkla vardagen så mycket det går, till exempel genom att beställa mat med hemkörning.

Jag förberedde mig även genom att köpa riktigt snygga lakan till sängen. Om jag nu ska tvingas ligga där hela dagarna så ska jag i alla fall ha snygga lakan, resonerade jag. Detta gjorde faktiskt att det kändes lite bättre de dagar då jag var sängliggande. Andra saker jag införskaffade var fina myskläder och den största medicinlådan som fanns på Apoteket.

5. Raka av dig håret
Nej, det finns ingen chans att du får behålla håret! Jag vet att en del kvinnor går och hoppas in i det sista på att håravfallet inte ska drabba just dem, och vissa testar också olika vitamintabletter eller preparat som någon lurendrejare har försökt sälja på dem. Jag ringde runt till tre olika sjukhus och ställde samma fråga. Alla var eniga: om du ska genomgå en cellgiftsbehandling för bröstcancer kommer du definitivt att tappa håret.

Mitt tips är att raka av det på egen hand innan du tappar det. För mig var det lite av en principfråga; det fanns inte en chans i världen att jag skulle låta cancern ta mitt långa fina hår ifrån mig. I så fall skulle jag göra det själv! Gör det gärna som en ”kul” tillställning och ha peruken/annan huvudbonad redo. Själv drack jag bubbel under tiden och gick på restaurang direkt efteråt. Jag vet att andra har samlat familjen och låtit alla familjemedlemmar klippa av en test var. Det finns även de som klipper sig i lite olika frisyer först innan allt rakas av.

6. Sätt dig in i behandlingen
Lita inte alltid blint på vad din onkolog säger, utan sätt dig gärna in i behandlingen själv. Bröstcancerföreningen (BRO) publicerade nyligen en rapport som visade på stora skillnader i den vård som erbjuds mellan olika regioner (till och med mellan olika kliniker inom samma landsting). I vissa landsting får kvinnor med aggressiv bröstcancer inte tillgång till de nyaste och mest effektiva medicinerna.

Mitt tips är att du själv sätter dig in i behandlingen så att du kan fatta bra beslut under resans gång, till exempel kring vilken typ av bröstoperation du önskar göra. Det går också oftast bra att byta behandlande läkare om du inte känner dig nöjd med den du har.

7. Gör en plan och fira delmålen
När jag fick min diagnos gick jag direkt och köpte en stor white board-tavla som jag satte upp centralt i lägenheten. Där skrev jag ner behandlingens alla steg och när allting beräknades vara klart. Jag döpte det till Projekt Cancer. Det har varit otroligt skönt att under den här tiden kunna bocka av punkt för punkt och se hur man hela tiden rör sig närmare målet. Självklart har vi även firat de olika delmålen, till exempel genom att gå på restaurang när cellgiftsbehandlingen var klar eller precis efter att jag hade opererat bort bröstet.

8. Träna!
Jag vet att jag låter tjatig, men försök att röra på dig så mycket det går under din behandling. Fysisk aktivitet minskar biverkningarna av cellgifterna och strålningen och minskar risken för lymfödem efter bröstoperationen. Dessutom finns det forskning som visar att fysisk aktivitet minskar risken för att få återfall.

9. Bli en pillertrillare
Jag har aldrig varit den som varit förtjust i att stoppa i mig mediciner. Under min cancerbehandling har jag fått göra avkall på mina principer och under cellgiftskurerna tog jag så mycket som 18 olika biverkningsmediciner. Cellgifter kan ge riktigt jobbiga biverkningar, som smärta, illamående och svampinfektioner. Mitt tips är att be läkaren att skriva ut så mycket biverkningsmediciner som möjligt. Tack vare alla mina mediciner mådde jag knappt illa alls och morfinet gjorde att jag helt kunde sova bort de dagar då jag hade ont.

10. Dokumentera din resa
Mitt sista tips är att dokumentera din cancerresa så gott det går. Skriv dagbok, starta en blogg eller skriv brev till dig själv som du får öppna när du är frisk. Man glömmer så lätt hur allting kändes. Jag har valt att dokumentera hela min resa, både de jobbiga och bra dagarna. Det känns fint att kunna gå tillbaka och titta på bilderna och minnas den här tiden, även om det tidvis har varit jobbigt. Jag valde även att fotografera mig hos en fotograf när jag var helt skallig.

Det här var allt för idag! Hoppas mina tips kommer till användning för någon.

Kram på er